Änglar

 

Dessa våra vänner finns i våra hjärtan och i våra minnen.......

 

 

Nemårs Kiro uppnådde den aktiningsvärda åldern av 14 år. Han var en fantastisk schäfer, som inte lämnade någon som mötte honom oberörd. Fortfarande pratas det om honom med vördnad och en sådan hund som Kiro kommer man aldrig att möta igen. Det var med ett mycket tungt hjärta jag tvingades ta farväl av honom när jag insåg att det var för grymt att låta honom vara kvar och sakta tappa sin kraft och sin livslust.  Han var en  fantastisk vän och karaktäriserades av ett stort hjärta, mycket kamp och mental stabilitet. Han ställde alltid upp. Det var alltid full fart. Han och jag tävlade i elitklass spår, elitklass lydnad, högreklass sök och lägreklass rapport. Han var också tjänstehund för flygvapnet.

 

 

 

Äventyr's Esmeralda fick vi ha hos oss alldeles för kort tid. En dag ramlade hon bara död utan förvarning. Det visade sig vid obduktionen att hon hade haft en cancer i njuren som brustit och hon hade dött av inre blödning. Hur traumatiskt det än var för oss så gick det i alla fall fort för henne. Essie var en mycket smart och behaglig dam. Kvicktänkt som få och snabb som få. Aldrig har jag väl sett en hund som så otroligt snabbt kunde lägga andra hundar efter sig genom att flyga fram i terrängen. Hon var som ett streck och man kunde aldrig se att det var kuperat och ojämt. Hon flöt.... Hon kunde vara lite svårflörtad om hon "inte hade lust". Då kunde man hysta bollar och kasta köttbullar. Not for me. Andra dagar kunde hon vara riktigt het. Hon var också en vovve som om det var tråkigt, eller andan föll på bara kunde ta en sväng på bygden. Gick aldrig fram till någon, men kunde snika runt gårdar och genom skogar. Hon kunde vara borta i timmar, även mitt i natten. Hon byggde gryt på någon timme och hon grävde ned sina spyor. En riktig urhund.  Med Essie hann vi komma till högreklass sök och blev uppflyttade till elitklass lydnad.

 

 

 

Bricards Queenie var min första hund som jag tog över när hon var dryga året. Det är henne jag har att tacka för att jag redan för nästan 20 år sedan hamnade på "den mjuka sidan". En vek och försiktig tik som lärde mig att belöna var grejen och att hålla humöret jämnt var viktigt. Hon fick mig att klura och det var kring hennes träning som de första samtalen om hundar, inlärning fördes med många bra, duktiga människor.  Queenie var en hund som var matte trogen. Hon kunde sitta lös utanför huset trots att vi bodde nära väg, saknade staket och det passerade mycket människor och hundar. Hon brydde sig nada. Bara matte gällde. Med Queenie tävlade vi lite lydnad. Tror det blev klass II och tränade lite spår. Jag har sett videofilmer på vår träning och tänk det såg väldigt bra ut faktist. Det blev bara inte av att tävla mer.... Queenie blev nästan 13 år.

 

 

Casino  en shettis med självförtroende och attityd. Ett stort och modigt hjärta, i en liten korpulent kropp. Liten och liten. Casino var en ganska stor shettis. Han var  inte alltid lätt att rida för de som försökte, men de han gillade fick sitta kvar. Det var till att vara lugn, envis och vänlig. Casino kunde krumbukta något fantastiskt och han kunde växa en decimeter när han pumpade upp sig. Klickerträning gillade han, och han hade en diger repertoar på beteenden bl.a. behärskade han ingångar, vändningar på stället och stegförflyttningar...helt parallell... Tyvärr fick han fång tre vintrar på raken utan att vi kunde räkna ut vad det var som utlöste den. Vi hade hårdgjorda, grushagar, utan något som helst gräs. Det var samma foder och han var smalare än någonsin de senaste åren... Han hann precis återhämta sig innan det var dags för nästa anfall och de blev värre varje år. Vintern 08/09 var han så dålig så jag tvingades ta beslutet att han fick somna in. Vi var många som sörjde....

 

 

Triano var en stadig, tålmodig kamrat. På hans rygg var man trygg. Han var efter e. Torboldt ue. Optimist, Vagabond. En "liten" kille på 174 cm, välriden och vänlig. Året han fyllde 14 ramlade han ned i hagen. Antagligen en tumör eller en hjärnblödning....

Tyvärr blev vår bekantskap alldeles för kort.

 

 

Max Factor´s Paulina Ollesdotter alias "Inka" var vår lilla dansk-svenska gårdshund. En liten nätt kicka på 5 kg som höll hushållets övriga hundar i herrans tukt och förmaning. En smart tjej som smälte allas hjärtan med sitt urgulliga  (och aningen bedrägliga) yttre. Hon var otroligt lättlärd men blev aldrig tävlad pga att hon alltid frös om temperaturen understeg + 25 grader.

 

 

 

Med kärlek, ödmjukhet och nyfikenhet som drivkraft!

 

 

in och kika

bloggen!

 

in och kika

i bildgalleriet!